söndag 1 april 2012

Borlänge 6h-rekordultra!



Runt runt i all oändlighet.
Jag hade mina förhoppningar i början av veckan. Ju längre veckan gick så kändes det som , ja det kan nog bli bra det här. Känner mig ganska bra i form. Det varma vårvädret försvann dock och kallare väder drog in. Lördag morgon vaknade man upp och svalde en gång och kände efter. Yes ingen halsont. Blir helt paranoid när det gäller att bli sjuk så här inför en tävling speciellt när man känner sig i bra form. Men som sagt jag klarade det och första hindret avklarat. Tittar ut och -3 och väldigt friska nordanvindar. Hade ju önskat mig varmare men nu är det som det är.
Blott andra 6h tävlingen jag genomför så man har inte mycket erfarenhet men då sprang jag i shorts o t-shirt och njöt av sommarvärmen. Nu fick man tänka om. Vinden var riktigt kall och hård så med snigelfarten man springer i så hur mycket kläder? Jag bestämde mig faktiskt för 3 lager på överkroppen även om det inte var optimalt och så väldigt praktiskt. Men jag ville definitivt inte frysa. Mössa och vantar var självskrivna och vindbrallor så klart.
Banan var en 1550m lång slinga på asfalterad gångbana utformad som en fyrkant på sportfältet i Borlänge. 4 raksträckor alltså med 2 fina medvindsrakor och två ofattbart hemska motvindsrakor. Otroligt bra upplägg på banan dock och höjdskillnad på nära 0m så möjligheten till bra tider fanns.
Uppvärmnigen bestod av att sitta i omklädningsrummet och värma sig så länge man kunde. Ut till blåsten vill man inte förrän man var tvungen. Men vid starten var det fullt fokus. Planen var långpasstempo första 2-3 timmarna sen göra det bästa av situationen. Och tiden gick. Vid tre timmar hade jag tre mil vilket var den planerade öppningen men krafterna började tryta. Vinden var ett jobbigt inslag för den  tog alldeles för mycket energi. Den värme man jobbat upp försvann på några sekunder i motvinden och man fick verkligen jobba för att hålla fart.  3h kvar och en ny plan fick upprättas. På de värsta motvindpartierna fick det bli snabb gång och förhoppningsvis lite återhämtning samtidigt. Det är bara det att börjar man att gå så är man i princip fast. Man kommer gå igen och igen osv. Och varje gång man skall börja springa igen gör ondare och ondare. För ont hade jag. Överallt till och från. Till och med sånt som aldrig gjort ont förut. Men för att inte göra sån lång lista så kan jag väl säga att de vanliga ställena som knäna och ja i princip allt från låren och nedåt värkte. Kände aldrig det var någon fara dock då det kändes som utmattningsont och inte någon skada på gång så kunde jag få huvudet att fortsätta så överlever man nog.
De resterande timmarna flöt faktiskt på överlag ganska bra och vid det här laget orkar man inte bry sig det minsta om någonting mer än att tiden skall ta slut. Man orkar inte äta nåt även om man vet man behöver. Dricka som cola, sportdryck och vatten kan man ibland häva i sig men endast sporadiskt. Mina dyngsura handskar som gjorde så man frös ännu mer i vinden orkade jag inte ens byta fast jag hade en väska med grejer 3m från banan. Man blir helt loj mot allting.
Den obligatoriska hejjarklacken och supporten. Hjälpte mig många varv när dom sprang med en bit.
Sista timmen och jag hasade på framåt och gps-klockan visade förvånansvärt positiva signaler så efter lite tankeverksamhet fick jag fram att kan jag öka endast lite lite till så kan jag i alla fall tangera tiden från Karlstad i somras. Nu var jagg riktigt kall också. Med den minskade farten mellan timme 3-6 gjorde att värmeproduktionen inte täckte upp för att kompensera för vinden så motvindsrakorna såg man inte fram emot.
Men sen efter nån halvtimma passerade man 50km och då släppte mycket. Alltså inga mer krav på mig själv utan nu var det bara bonus. På något sätt gick tiden fort nu på slutet av någon anledning. För fort. Kanske för att jag såg vittring på att slå tiden från Karlstad. Konstig känsla när man bara vill springa på men benen inte bär. Man trippar liksom fram med kortkorta steg allt för att inkassera metrarna. Men så gick slutsignalen. Alla löpare som var kvar i tävlingen föll ner samtidigt och la sig på cykelbanan och pustade. Ganska rolig syn. Alla hade nog mer eller mindre krämpor dom brottats med under loppet. Av 77 anmälda kom ca 45 till start och ca 15st valde att kliva av efter en viss tid. Visst var det tufft. Och jodå. Jag tror jag fick till en fartökning även om det var en minimal sådan för 53,56 km mättes min distans upp till. Hela 300m mer än förra gången :-) Även om det är i princip ingenting utslaget på hela distansen så var det sanslöst skönt i dessa förhållanden. Men som jag skrev i början. Det kunde nog bli bra det här.




Man kan ana en tendens till fartökning sista 8km.

Resultatlista