Långpass är faktiskt oftast ganska överkomliga men är det det minsta som inte är som det ska så blir dom outhärdiga. När man blivit någorlunda varm i kroppen efter 5km och man är medveten om att efter nästa sväng har man dryga 2 mils motvind framför sig då kommer tankarna i huvudet om det mesta. Dels blir man nedkyld, det ständiga vindsuset i lurarna och inte i minst det mest självklara, det blir betydligt jobbigare och springa.
Ändå är det en del i själva utmaningen med långpass för ibland är det en bagatell men idag tog det ut all ork från mig. Ändå lyckades man traggla sig fram de två motvindsmilen tills det äntligen skulle bli lite bättre förutsättningar med vinden i ryggen. Tråkigt nog var man då helst slut på energi för att ens orka försöka göra något bra av de sista 15km man hade kvar. Den där vätskeryggsäcken som sitter underbart i början av ett långpass känns som en tvångströja när man är trött och man vill bara slänga av sig den och känna sig fri. Hade det varit en skön sommardag hade jag nog struntat i ta mig hem och bara lagt mig på någon skön gräsplätt och somnat in. Men lite svårare i blöta november så man fick ändra de planerna. Fick bli det klassiska. Lite lätt löpning och gång varvat till och från. Mestadels gång kändes det som.
Men som alltid hitills har man ändå tagit sig hem till slut och även om tiden rann iväg ordentligt så var man ute 4h20min. På långpass är det ju tiden man är ute som är det viktiga (ju längre tid desto bättre)så man får väl se det positiva i det. Väl hemma i byn visade klockan 39km så man fick ta några ärevarv runt fotbollsplan för att få se klockan passera de ändå helt respektabla 40km.
Nej ingen bra dag idag men det måste kännas dåligt ibland också annars har man ju inget att träna för.
Långpass i siffror
