Ultraintervaller 8x10km 22 nov 2014

Hade ingen koll på att det var Ultraintervaller i helgen med start natten mot lördag men efter lite forumsläsning på jogg.se under fredagen så blev jag påmind att det var nu i helgen.
Allt om ultraintervallerna här:

Ultraintervaller

Egentligen ett perfekt tillfälle att ge sig själv en käftsmäll och vakna upp o komma tillbaka till träningen som den har varit förr så denna chansen ville jag inte missa. Träningen har inte varit dålig men rätt medioker senaste månaderna om man nu vill satsa på längre distanser.

Uppladdning blev det inte tal om dels med tanke på jag missat det var denna helg utan fredagen bestod av tidigt uppvaknande som vanligt runt halv 6, iväg med barnen till förskolan, jobba och sen stressa iväg o hämta dem för att direkt in till strike och spela bowlingmästerskap med jobbet. Drog till med 799 på fyra serier och rusar iväg därifrån  hem till kvartersgården kl 18 där jag jobbade under kvällen. Runt 22 lyckades jag i alla fall komma i säng och klockan ringde lite halvt otrevligt 23:45. Dryga timmen sömn hann man med men det kändes rätt hyfsat ändå. 10 min senare var man ute.

Det är nu det börjar. Från kl 00:00 natten mot lördagen och vidare var tredje timme skall en mil avverkas åtta gånger.  Så i enkla drag, springa-byt om-ät-varva ner-sova(vila)-kliv upp-byt om-ut o spring-byt om-ät-varva ner-vila-kliv upp-byt om-ut och spring osv osv osv.
Ett jäkla hattande på och av med kläder och intag av energi och en rejäl huvudbry med alla hjärnspöken. Detta upplägg är det kanske inte distansen i sig som är jobbig även om den självklart är respektabel men  det psykologiska är desto värre. När kroppen blir trött och sliten och vill gå ner i viloläge är det jäkligt bistert och dra på sig kläderna för ännu en intervall.

Men nu är det klart. 8 av 8 gjorde man så totalt 8 mil under senaste dygnet så jag är mer än nöjd. Inget monstertempo men höll mig till planen att göra alla nästan i samma tempo, 6min/km. Lyckades med det med över minuten till godo :-). Knän och ben höll utan problem och tror nog man skall kunna gå utan större problem imorgon. Det är egentligen inte så kul just för stunden när man håller på och svårt att förklara varför man offrar ett dygn till detta men  på nått sätt är det väl utmaningen i sig att se vad man orkar med.

Ser fram och emot att sova lite nu. Gonatt.

Borlänge 6h 29 mars 2014

Nja det var en chansning o med facit i hand så kanske det var tveksamt o starta. Men det är svårt oxå o bara avstå när man väntat en hel vinter o anmält sig o allt. Så är man på plats också så att bara åka hem utan att iaf göra ett försök känns lite sisådär.
Men Förkylningen tog ut sin rätt i orken o ideliga näsblod o rinnande kran gjorde dagen lite annorlunda än jag tänkt. Dumt dumt dumt och tveksamt om jag gör det igen utan att vara 100% frisk.
Nu efteråt är man nästan lite arg på sig själv. Finns ingen anledning att träna eller tävla med sjuksymptom i kroppen. Med all säkerhet har det bara negativ påverkan på kroppen.
Finns inget att vinna, på det hela, speciellt på den motionärsnivå man håller till i men en hel del att förlora. Lätt att vara efterklok.

Dagens 47,78km är inte mycket att säga om mer än att det var sämst någonsin.  Får bli ett sånt där lärolopp som man går tillbaka o läser om nästa gång man står o velar om man ska starta eller inte.

I övrigt en fantastisk solig dag! Nästan irriterande soligt 😆.