snart så

Ja september var en konstig månad. Började så bra med 6h I karlstad. Sedan har det mest handlat om förkylning, snor, halsont och hosta. Allt i lite varierande former men faktiskt en del sporadiska uppehåll så man trott man är på bättringsvägen för att bara dagen efter bli påmind att man är långt ifrån frisk. Man har ju dessa dagar man känt sig hyffsat frisk, förutom halsont då, försökt sig på ett träningspass som i och för sig gått över förväntan med tanke på tillståndet men icke. Det har inte gått att träna bort förkylningen. Hopplöst. Över 3v snart. Men ändå tror jag mig se en ljusglimt. Ute idag på grund en sån där dag när man känner sig någorlunda pigg och ja? Jag tror möjligen denna gång jag är på bättringsvägen. I want to believe som Mulder uttrycker det. Det återstår att se imorgon...


Lite tips om träna vid förkylning

evigt harvande

Ja om det bara är kvalitet som skall platsa på denna sida så är jag lite osäker på om dagens händelser skall vara med. Efter ca 3 år uppehåll, ja ungefär lika länge sen jag började med löpningen, var man på golfbanan igen. Hade faktiskt sett fram emot denna dag lite grann. Just för att det var så länge sen. Var det lika roligt? Men hade det inte varit för det var en tävling med jobbarkompisarna hade det nog fått vara. Alltid kul att lira denna tävling så man vill gärna va med. Men 36 hål skulle i alla fall spelas med boll i kopp på alla hål. Dryga 9 timmars spel blev det med en salig blandning slag som säkert skulle få golfpro'n på klubben att slita sitt hår i frustration. Märkte även en viss ökning på bollförbrukningen sen man spelade mer regelbundet. 
Har inte direkt haft några planer på att ta upp karriären igen och efter dagens spel är det inga som helst problem att hålla fast vid den planen. Spelet lämnade en hel del mer att önska men även efter de mest briljanta slagen som tog en tillbaka till glansdagarna för 4-5 år sen fick man inte den där riktiga kicken man hade då. Vet inte men det kändes inget speciellt. 
Men vem vet. Kanske blir annat om några år om något barn fattar intresse för sporten. Tills dess njuter jag desto mer av ett 4h långpass än 4h harvande på golfbanan...

Spring för livet

När man tittar på tv med barnen brukar de för de mesta göra allt utom att sitta still. Lek och hoppa i soffan verkar vara något som hör till. Men det finns undantag. Vet ej om ni sett "Barn på sjukhus" på svt bolibompa men har ni inte det så kan jag rekommendera det. Häromdagen  tittade vi på det och mina barn satt som förstelnade och bara tittade och frågade om barnen på tv. Vi hade en ganska bra dialog om varför barnen var sjuka och varför de var hos doktorn så ofta.
När man ser sådana här underbara program om dessa små hjältar som inte kräver något av någon, utan i det stora hela är ganska nöjda med allt, fastän deras situation är långt från alla vi kan föreställa oss så känns allting man gör ganska obetydligt. Tyvärr vet man inte bättre då man inte har något liknande som barnen på tv att relatera till. Hur som helst är det ibland svårt att finna anledning och motivation till  allt man gör då man vet hur lyckligt lottad man råkar vara men för den delen inte sagt man kan göra något.
Så förutom våra tankar till dessa barn kommer jag genom löpningen stödja barncancerfonden med 1kr/km jag genomför i fortsättningen. Förhoppningsvis kan detta få  mig att i min egen glädje kunna bidraga till något viktigt. Blir inga gigantiska summor av det hela genom mig själv men om alla motionärer känner likadant och följer detta så tror jag det kan bli ett fint bidrag till forskningen. Många är redan med i tåget. Gör ni detsamma...
Spring för livet

1002km

Det blev tidigare i år än jag räknat med. År 2009 kommer jag ihåg jag gav mig ut i julruschen bara för att passera gränsen. Men nu är det alltså bara mitten av september. Förhoppningsvis många fina dagar kvar för löpning detta år. Ja vissa gränser känns det lite speciellt att passera. Som 100 mil för året. Eller 1002km som jag för tillfället är uppe i. Med tanke på att cyklingen tagit en del träningsdagar från löpningen under sommaren så är jag mer än nöjd hitills. Det är egentligen ingen stor sak med mängden utan har  man en någorlunda regelbunden träning och hoppar över ursäkterna så ramlar milen in allt eftersom. Ibland snabbare än man tror...

storm

Idag känns det faktiskt inget så det måste vara ett gott tecken. Halsen är som den ska igen även om rösten låter som man druckit alldeles för många singelmalt. Formen däremot är inte på topp vilket förklaras av infektionen man haft. Bara att börja kämpa uppåt igen då.
Höst har det blivit också och i och med tillfrisknandet så var det ett ypperligt tillfälle att ge sig ut ikväll. Dels för att checka att kroppen är med igen i matchen sen inviga höstaccessoarerna som blir ett stående inslag alla mörka kvällar nu fram till våren. Pannlampan och ett gäng reflexband.
Vädret ja. Stormvindar med regn i sidled. Kolsvart ute på slutet. Dock behaglig temperatur. Som sagt det märktes man varit sjuk då de dryga 10k man avverkade hade en ovanligt hög puls för det förhållandevis behagliga tempot. Möjligt motvinden som var som en vägg ibland har med saken att göra också. Skönt ändå att vara igång igen...

Sjukliga förhinder

Ja det blir lätt så. Speciellt på hösten. Hade på känns att något skulle hända något efter 6h-loppet. Man klarar sig oftast men hösten är svår. Speciellt när familjemedlemmarna börjar insjukna också. Halsen. Det räcker gott och väl. Även om det bara är halsen så förhindrar den en att utföra större ansträngningar. Snart en vecka har gått och samma sorts klump och sandpapper som sitter där nere nånstans i svalgen.
Vid längre konditionsträning med hyffsad ansträngning på över timmen så sänker man sitt immunförsvar ca 50% och i värsta fall är det inte återställt förrän efter 72h. Och tränar man varannan dag så kan man lätt räkna ut att man aldrig hinner få tillbaka immunförsvaret. Inte ens vid en tvådagarsvila. Bara och inse att man blir besegrad ibland. Men jag tycks känna en förbättring. Inbillar mig det i alla fall. Kanske imorgon. Eller onsdag. Absolut senast torsdag annars klättrar jag på väggarna. För det börjar bli jobbigt att inte kunna röra på sig. Tröttsamt värre!!

Äntligen Ultralöpare!

VAD ÄR ULTRADISTANS?
Ultradistans, som även kallas ultramaraton, är en löpgren på sträckor som är längre än den traditionella maratondistansen 42 195 meter.

Äntligen Ultralöpare!!!
Som man gått och väntat. Ända sedan tidiga våren då man anmälde sig har man gått och funderat och funderat på detta lopp. Dag ut och dag in. Målet har hela tiden från början varit att ta mig över 50km annars hade jag inte varit lika uppåt som jag är nu.
Hade det blivit mindre hade det väl varit ok ändå men ändå inte vad jag räknat med. Nu var det iaf som sagt full fokus på dessa 50k. Blir det en meter över 50 så hade jag varit lika lycklig. Nu blev det över 3km.
Dryga 53 varv hann man med så ett distans  på 53257m blev det när slutsignalen tjöt.


Kan inte säga det gick smidigt för vid ca 30km var man illamående, trött och knäproblem så det heter duga. Vad göra? Det var ju nästan 3h kvar och det gick inte riktigt att kasta in handduken redan. Gjorde upp en plan att lägga in två gångavsnitt i varje km så det blev ca 300m gång vaje varv. Funkade faktiskt över förväntan och kilometrarna närmade sig de 50 iofs inte så fort men åndå det ökade. Ju mer loppet gick så blev man av någon konstig anledning att må bättre och knäproblemen försvann. Kan nog tacka gången för det.
En härlig hejjarklack hade jag givetvis med mig som vid vare varvning gjorde sitt bästa för att få mig på bra humör. Hade kännts betydligt jobbigare utan dom.
Var det roligt då? Jag vet faktiskt inte. Svårt att svara på så här direkt. Jag vet ju hur jag mådde och vad jag kände och tyckte om löpning de sista 3 timmarna. Det var inga positiva tankar och ord kan jag säga. Man kan fråga sig varför man går något sådant här egentligen. Inget bra svar just nu. Men det äv väl så. En god natts sömn  och ett par dagars vila tills man mår bra igen så kommer jag givetvis svara att det är en självklarhet att alla skall prova ett 6h. Man kan inte misslyckas.
Lite tomt känns det dock. Ett halvår av väntan och träning är över och loppet är slut. Vad händer nu? Ja man får väl leta upp andra roliga utmaningar. För det måste man ha. Ett mål. Det driver en framåt...

Hejjarklacken

30sek kvar. Avskyvärt..

Frida supportar en bit.

40 min kvar...Trötta ben.

Resultatlista

Runtruntrunt...dryga 53 varv

Uppladdning!!!

Då närmar det sig. Skönt o va på plats. Tog en promenad med familjen längs 1km slingan man skall springa och det är verkligen en skön omgivning. 10m från scandic klarälven skall det springas och jag kan nästan räcka ut handen från fönstret och nå startlinjen. Perfekt uppladdning får man också ikväll med kvalmatch i fotboll och allt. Får ladda med mina favoriter Burger King, Olw och Haribo..mmm.

Över bron och vidare sen tillbaka. Fin 1km slinga längs klarälven.