Motvind...

...kan man utan tvekan säga. Tyvärr syftar jag inte på dagens blåst vilket i så fall hade varit en bagatell men motvind kan ju även dagsformen känna sig i. Sen ultraintervallerna för två veckor sedan fick jag ordentligt ont i knäna. Återhämtningen gick ganska fort och redan ett par dagar senare var man igång igen. Lite känningar men hoppades det var på väg bort. Sen var en tvåmilare planerad till helgen som var men den fick avbrytas efter 15km pga vänterknäet. Satans helvete vilken smärta.
Nu i efterhand efter lite eftertanke så är svaret enkelt. Aldeles för dåligt tränad för så mycket mängd på en dag. Den bistra sanningen. Fem mil och uppåt på en dag krävs enormt mycket träning av ben, senor och ligament vilket jag så klart inte har även om jag vill tro det. Jag vill ju springa långt.
Så nu en vecka senare och en vecka klokare förhoppningsvis, har man hållit sig ifrån löpningen och har tänkt så i ytterligare en vecka. Inte ett steg. Inte ens en promenad mer än nödvändigt.
Löparknä är nog domen. En av de allra vanligaste löparskadorna. Läser man på om det hela så kan det inte bli mer rätt i diagnosen. Det positiva i mitt fall är att det känns ingenting alls  i vardagen. Kan inte ens försöka framtvinga smärtan utan den kommer efter en tids löpning helt enkelt. Därav kan det vara lite svårt att veta när man kan tyckas vara i form för en tur. Skulle gärna ge mig ut idag för det känns så bra men nej. Så mycket vila, hela dagarna helst, stretcha itb-senan flera gånger per dag. Tråkigt med skadorna men ger man det hela lite tid så ser jag positivt på framtiden igen. Så mer skor lär inhandlas och bättre variation på löprundorna så skall nog långpassen gå som tåget även i framtiden.

Ultraintervaller, 6 mil idag

There is no progress without struggle - Frederick Douglass

Verkligen. Idag stämmer det mer än väl. Dessa kloka ord finns ingraverade på mitt löpararmband tillsammans med lite mer info som kan vara bra att ha om man tuppar av nånstans och nån vänlig själ hittar en. Idag kändes det som det väl kunde hända.
Ultraintervaller kallas det. Detta eminenta vansinne med sin elegans och briljans startades för dryga två år sedan och har sen dess återkommit ett par gånger om året. Ett uppskattat inslag får många löpare landet runt. Dagens tävling innehöll 73 tappra deltagare.

Ultraintervaller, resultat
.
8 x 10km med start var tredje timme. Man utgår varifrån som helst, förslagsvis hemifrån och allt som behövs är någon någon form av tidtagning med gps så man kan föra över sina genomförda 10km efter varje intervall. 
Starten gick kl 24 natten mot lördag. sen 03, 06, 09 osv fram till kl 21 lö kväll. Hur mycket jag än diskuterat detta med mig själv och försökt extrem övertalning så har jag inte förmått mig själv att ge mig ut mitt i natten kl tolv och tre och springa. Vet inte men nej det går bara inte. Inte själv här ute jag bor. Gärna tillsammans med någon men inte själv. Så därför hoppade jag medvetet över de två första starterna och gav mig iväg 06:00 med sikte på i alla fall sex st intervaller. Med andra ord ingen chans på själva tävlingsklassen då det krävs alla åtta så man blir förpassad till motionsklassen för de som kör mindre än de åtta.

Upplägget är då ganska enkelt. Genomförandet är väl direkta motsatsen. 10km är en hyffsad respektabel distans och ska man genomlida den flera gånger i rad så har man mycket motstånd att möta på vägen.
Energin för det första. Det går åt en hel del energi detta dygn och inte alltid det är lätt att fylla på depåerna efter varje etapp. Kroppen har inte heller en chans att hinna fylla på med förbrukad energi så man hoppas kroppen fattar att nu lär den gå in i ketosläge.
Psyket. Kanske det mest jobbiga. Att ladda om gång efter gång och ge sig ut igen efter bara lite vila är inte det lättaste. Speciellt om man råkat somna in några minuter och vaknar i djupsömnen. Då skall man övertala den nedbrutna kroppen att vakna upp och på med kläderna igen och ut och springa. Sånt gör ont.

Vad leder ett sånt här spektakel till då? Ja du det ger då inga medaljer i alla fall och säkert ingen större uppmärksamhet av gemene man men det är inget sånt man eftersträvar heller. Man genomför detta helt och hållet för sig själv som all löpning givetvis och man får så oerhört mycket tillbaka. En hel del självdiciplin, ork, motivation, jävlaranamma, återhämtning, uppladdning mm. Sen stärker det ju självklart löparkänslan av att se vad man orkar med.

Och lite sammanfattning av dagen då. Som jag var inställd på gick det hyffsat bra i början men redan efter tredje var knäna, iaf ett av dom helt ur spel. Kändes inte riktigt läge för att bryta där så en hel del voltaren och zon med rejäl bandage runt fick bli en nödlösning. Gick ju inte optimalt men jag är imponerad av hur mycket bättre det ändå blev resterande intervaller. Även om gång fick bli ett stående inslag till och från.

Korta reflektioner efter varje etapp. Jag sprang intervall 3-8 så min första är således nr 3:

Intervall 3 06:00, tid 1:00:07
Första tog man i sömnen. Bokstavligt talat. Helt däckad kl 0530 när klockan ringde. På med kläderna och ut tio i sex. Tog det lugnt i joggfart sen hem o ner i sängen igen.

Intervall 4 09:00, tid 54:56
Lite hungrig. orkade inte äta nåt efter första. Kallt ute oxå med alla vind. Körde på lite snabbare denna gång.

intervall 5 12:00, tid 55:50
magen kärvar lite. svårt o äta så mycket när man ska springa så tätt. Det går bara inte. Benen börjar göra ont och speciellt ett knä. Illa.

intervall 6 15:00, tid 1:03:14
Efter 400m kom smärtan i knäet igen. Ungefär som det kärvat ihop helt och hållet och någon slår in spikar rakt igenom det. Inte så kul när man har 9,6km kvar. Blev och springa mest på det friska benet och en hel del gångpauser med massage av knät. Hjälpte väl föga men tog mig igenom 4e intervallen iaf. Tungt tungt.

intervall 7 18:00, tid 1:03:59
några voltaren, en halv flaska ormsalva och ett jävulskt hårt lindat bandage gjorde så man tog sig igenom femte. men nu lämnar snart kroppen in. ork, ben, mage, ja inget är som det ska längre. mer bandage måste fixas också till vänterknät om man ska klara sista.

intervall 8 21:00, tid 1:03:22
jogga, gå, illamående, ont, aldrig mer,  jogga, gå illamående, ont, aldrig mer osv. Ungefär så sammanfattar man sista .

Som alltid så här i efterhand så glömmer man bort det mesta dåliga för nu är det ju över. Man kan vara ganska nöjd över man genomförde det man planerat. Hamnade på plats 36 av 73 startande också så det känns otroligt bra. Morgondagen kommer säkert påminna mig om vad jag gjorde idag men det gör ingenting. Jag kommer leva länge på det här.

Lite kvällstidningsrubriker!

Ni vet kvällstidningar brukar ju  i princip dagligen ha sådana där före- och efterbilder på folk som utsatt sig för det ena tveksamma hopkoket efter det andra. Bilden före någon händelse brukar vara lite halvsunkig medans efterbilden alltid är i princip raka motsatsen.

Av en händelse råkade jag bläddra fram ett kort på mig själv som är ganska precis 4 år gammalt. Så dessa bilder är rent ut sagt före och efter löparskorna åkte på. Inga konstiga bokstavskombinationer på maten eller diffusa hopblandningar som man får kväljningar  utav att äta, utan är det gott så vill då inte jag avstå det. Ät, njut och må bra men på med skorna då och då så sköter kroppen resten.