Motvind...

...kan man utan tvekan säga. Tyvärr syftar jag inte på dagens blåst vilket i så fall hade varit en bagatell men motvind kan ju även dagsformen känna sig i. Sen ultraintervallerna för två veckor sedan fick jag ordentligt ont i knäna. Återhämtningen gick ganska fort och redan ett par dagar senare var man igång igen. Lite känningar men hoppades det var på väg bort. Sen var en tvåmilare planerad till helgen som var men den fick avbrytas efter 15km pga vänterknäet. Satans helvete vilken smärta.
Nu i efterhand efter lite eftertanke så är svaret enkelt. Aldeles för dåligt tränad för så mycket mängd på en dag. Den bistra sanningen. Fem mil och uppåt på en dag krävs enormt mycket träning av ben, senor och ligament vilket jag så klart inte har även om jag vill tro det. Jag vill ju springa långt.
Så nu en vecka senare och en vecka klokare förhoppningsvis, har man hållit sig ifrån löpningen och har tänkt så i ytterligare en vecka. Inte ett steg. Inte ens en promenad mer än nödvändigt.
Löparknä är nog domen. En av de allra vanligaste löparskadorna. Läser man på om det hela så kan det inte bli mer rätt i diagnosen. Det positiva i mitt fall är att det känns ingenting alls  i vardagen. Kan inte ens försöka framtvinga smärtan utan den kommer efter en tids löpning helt enkelt. Därav kan det vara lite svårt att veta när man kan tyckas vara i form för en tur. Skulle gärna ge mig ut idag för det känns så bra men nej. Så mycket vila, hela dagarna helst, stretcha itb-senan flera gånger per dag. Tråkigt med skadorna men ger man det hela lite tid så ser jag positivt på framtiden igen. Så mer skor lär inhandlas och bättre variation på löprundorna så skall nog långpassen gå som tåget även i framtiden.