Jag börjar kunna det här med asfalt nu. Detta underbara sköna underlag som aldrig sviker ett löpsteg. Alltid bra respons och går det sakta och tungt så är det då inte underlagets fel. Bättre kan man springa på. Bästa tänkbara. Men ibland måste man ha något annat att träna inför så man får variera träningen lite.
Ja det är inte så svårt egentligen. Idag finns mer lopp än någonsin att anmäla sig till vilket är ett angenämt problem. Men vad ska man välja då inför nästa år? Stockholm marathon kanske. Eller Lidingöloppet. Det talas så mycket på forum och bland folk om de loppen. De ökända backarna på lidingöloppet tex. Att backar kan bli så omdiskuterade år efter år. Jobbigt jobbigt jobbigt uppför och ännu värre nedför. Egentligen är det ju bara backar kan jag tycka även om jag aldrig sprungit där.
Men för att få bevisat för mig själv hur jobbigt detta lopp kan vara så kör vi. Anmälan precis inskickad. Nästa år, lördag 4 maj kör jag Lidingöloppet. Ja inte den korta tremilstävlingen som är rikskänd utan den mer obehagligare och intressantare Lidingö Ultramarathon 50km! Då hinner man med nästan två varv på den beryktade banan och alla backar får upplevas dubbelt upp. Dubbel glädje eller sorg hur man nu ser det. Kan det bli bättre :-)?
Lidingö Ultra 50km
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar