I ran Lidingö Ultramarathon 50k and all i got was this lousy tshirt :-)
Nej då denna tröja är jag mer än glad för just nu.
Hade ingenting att jämföra med egentligen då jag inte sprungit några terränglopp tidigare. Man har läst lite på nätet andras berättelser om Lidingöloppet o sånt så man hade förstått det skulle vara kuperat, kuperat och kuperat. Det är väl en sanning med modifikation. Visst är det jäkligt kuperat, absolut, men ändå jag tyckte det flöt på rätt så bra till en början. Man får ta till lite annat upplägg på ett sådant här lopp med alla dessa backar, både uppför och nerför så man försöker spara lite på energin genom att gå i backarna.
Jag följde det ganska bra så det kändes hyfsat ok vid 26km passeringen där fältet delades upp i två. Till vänster de som skulle gå i mål på 26km-loppet och till höger vi som hade ytterligare 24km att utföra. Det var väl ungefär några kilometer efter det som den där sanningen om alla backar kommer in. Även om vi sprang stora delar av första sträckan en gång till så kändes det som backarna hade fyrdubblats eller något. Banan gick som en jojo tycke jag och vaderna och benhinnorna började gnälla rejält. Att tro man skulle få någon vila när man gick uppför backarna sista halvan var lönnlöst. På slutet vid ca 44km hade vi de stora backarna kvar än en gång. Jag stannade faktiskt upp mitt i Abborbacken och undrade va fan det var frågan om. Tog mig knappt uppför med de tunga benen och stod i princip still. Där hade man kunna stått länge och funderat vad som är meningen med det hela. Så fortsatt det de sista kilometrarna och när man hörde speakerrösten från arenan så kände man ändå att snart är det klart. Tog mig i mål och efter lite eftertanke är jag mer än nöjd.
Ibland stöter man på vissa dilemman under långa lopp som kan vara svårt att åtgärda. Hade ett inte så angenämt problem som jag drogs med större delen av loppet men kan absolut inte säga att det inverkade på resultatet. Dock är det en lärdom till framtida lopp. Skorna jag använde var inte det bästa valet för dagen. Ett praktmisstag som jag egentligen från början visste var fel men vet egentligen inte varför jag valde dom. Dom har gett mig skavsår vid längre träningspass förut men på sistone, iofs på kortare pass har jag inte känt något så jag valde dom.
Och det tog väl knappa 5km till jag kände precis där det skavt förut att nu jävlar börjas det igen. Ja vad gör man? Har ju inte direkt ett par extra skor med mig i fickan. Dryga 45km kvar och det kändes redan så förhoppningen var man skulle bli bedövad till slut så det inte kändes mer sen får man ta smällen sen. Funkade ganska bra även om jag blev påmind om skavet till och från. Kändes inget speciellt efter målgång men om något rekord blev slaget idag så var det storleken på vattenblåsan. Klart imponerad av den :-). Så vad lär man sig som man egentligen är väl medveten om? Spring i skor ni vet funkar till 100% för uppgiften. Ska försöka komma ihåg det tills nästa gång :-). Alltsomallt är jag helnöjd med dagen och tiden på 5h40min räcker länge för mig. Haft en kanondag och äntligen väder som påminner om försommar.
Svårslaget?
 |
| Resultat Lidingö Ultra 50km |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar