Långpassmorgon

Ultraintervaller var planerade idag men lite ändringar i planeringen gjorde så det fick bli ett långpass under förmiddagen istället. Och möjligen var det kanske tur man inte offrade hela lördagen till U-intervallerna. I skrivande stund är man redo för hemmet eller något liknande man kan vila upp sig på.
Långpass är faktiskt oftast ganska överkomliga men är det det minsta som inte är som det ska så blir dom outhärdiga. När man blivit någorlunda varm i kroppen efter 5km och man är medveten om att efter nästa sväng har man dryga 2 mils motvind framför sig då kommer tankarna i huvudet om det mesta. Dels blir man nedkyld, det ständiga vindsuset i lurarna och inte i minst det mest självklara, det blir betydligt jobbigare och springa.
Ändå är det en del i själva utmaningen med långpass för ibland är det en bagatell men idag tog det ut all ork från mig. Ändå lyckades man traggla sig fram de två motvindsmilen tills det äntligen skulle bli lite bättre förutsättningar med vinden i ryggen. Tråkigt nog var man då helst slut på energi för att ens orka försöka göra något bra av de sista 15km man hade kvar. Den där vätskeryggsäcken som sitter underbart i början av ett långpass känns som en tvångströja när man är trött och man vill bara slänga av sig den och känna sig fri. Hade det varit en skön sommardag hade jag nog struntat i ta mig hem och bara lagt mig på någon skön gräsplätt och somnat in. Men lite svårare i blöta november så man fick ändra de planerna. Fick bli det klassiska. Lite lätt löpning och gång varvat till och från. Mestadels gång kändes det som.
Men som alltid hitills har man ändå tagit sig hem till slut och även om tiden rann iväg ordentligt så var man ute 4h20min. På långpass är det ju tiden man är ute som är det viktiga (ju längre tid desto bättre)så man får väl se det positiva i det. Väl hemma i byn visade klockan 39km så man fick ta några ärevarv runt fotbollsplan för att få se klockan passera de  ändå helt respektabla 40km.
Nej ingen bra dag idag men det måste kännas dåligt ibland också annars har man ju inget att träna för.



Långpass i siffror

Bye bye personbästa!

Ett riktigt bra löparväder bjöds det på idag. När man stod o väntade i startfållan var man genomfrusen som en isbit och det blåste nordanvindar men man visste att det blir snart varmt när man fått upp flåset lite. Första gången jag springer Åstadsloppet men det är säkerligen inte det sista. Otroligt fin bana och bra med publik längs banan.
Kände mig bra i form även om jag  i princip inte sprungit värst mycket denna månad. Desto mer vila ha man då fått och kroppen fått chans till återhämtning vilket jag hoppades skulle ha en positiv effekt. Självklart gick jag för personbästa. I dagsläget är det sen förra året i motala 1h52min. Ser ingen anledning att offra en dag för tävling om man inte försöker slå sina egna rekord. Är ju ändå då det är upp till bevis. Kontrollmätta banor och man får på papper vad man presterat helt enkelt.
Hade något tempopass på träning i huvudet som jag gjorde för ett tag sen över 15km på en bra tid och jag tänkte att något liknande skulle jag försöka prestera denna gång även om det nu är 6km till.
Det var väl bara att köra på i hyffsat tempo direkt från början så man inte hamnade i tidsskuld inför sista halvan av loppet. Många bra ryggar fanns det att följa så draghjälp fanns det gott om vilket man ibland saknar på träning. Kilometerskyltarna dök upp en efter en och till slut stod 19km och ja jäklar, kanske en liten tempoökning sista 2 så är vi inne på en väldigt bra tid.
En sån där tvkameraspurt fick man till inne i Tybblehallen inför all publik och man kan inte vara mer än nöjd efteråt. Tiden då. 1h42min05s enligt min klocka. Officiella tidsuret någon halvminut mer. Inte sett någon resultatlista än så man får väl vänta på den riktiga tiden. Tveksam om de hade någon chipmätning vid start. Såg ingen i alla fall så då man stod en bit bak i startfältet så gick det nog en halvminut innan man var framme vid startlinjen. Jaja vilket som så totalt demolerade man det tidigare rekordet med ca 10 min vilket är en evighet. Rekord hade jag önskat men detta vet jag inte om jag trodde. Sjukt nöjd med dagen.

Åstadsloppet

Taskig uppladdning

Om september var en bra månad så har oktober hittils varit det motsatta. Den tolfte idag och mot normala 7-8 mil så har man småjoggat några sporadiska kilometrar. Med lite tur har det blivit 7-8 km totalt. Ja det hände som över en natt men i början av månaden fick jag rejält ont i baksidan av låret så löpning var inte och tänka på.
Idag känns det bra igen och idag får det bli ut och känna sig för en kortis och få upp flåset inför morgondagen. Tyvärr är det inte bästa uppladdningen för tävlingen imorgon, Åstadsloppet 21,1km här i Örebro. Hade väldigt stora förhoppningar  sista halvan i oktober för denna tävling men nu vet jag inte riktigt. Eller så har vilan gjort en gott så man är urstark imorn. Ja svårt och säga men känner mig i form så springa ska jag och jag går för PB!

Rekordseptember

September verkar ha erbjudit bra löparförutsättningar då man med dagens 24,5km faktiskt fick till en rekordmånad. 22 mil för september och målet jag satte i somras på 150 mil för året ska nog nås utan större ansträngningar. Mest positivt idag var att man lyckades ta sig en bit under 1h50min på halvmarasträckan vilket jag inte har gjort förut. Personligt rekord med andra ord. Träning i och för sig så det är väl inte giltigt på det viset men det ser lovande ut inför Åstadsloppet nu i Oktober. Två veckor kvar.
 Annars har jag bytt ut kilometerjagandet mot tid istället på vissa pass. Speciellt de långa. Viktigare att vara ute en viss tid på sina pass oavsett hur långt man hankar sig framåt. Så imorgon är det ny månad och bara börja om från början igen.

Karlstad 6h 2012

Sa till Jessica på morgonen att idag blir det rekord. Finns inget annat. Var så utvilad och i bra form så det 55km skulle jag ta. Fanns ingen anledning att tvivla heller med tanke på bra träningsresultat senaste tiden.
Väl framme i Karlstad fick man bevittna det där slogan jag aldrig hört talas om "Solen skiner alltid i Karlstad". Inte ett moln på himlen och kalasväder. Skulle bli trevliga sex timmar kanske. Vädermässigt var det toppen, möjligen lite för varmt framåt dagen.
Hur man skall lägga upp ett långt lopp är svårt för man vet aldrig hur man mår om några timmar så man dår hela tiden anpassa loppet till hur man känner sig för stunden. Har svårt för det där med upplägg så även denna gång så jag gick efter hur det kändes på startlinjen.

Kör på första tre milen så får vi se var vi hamnar. Snitt på 5:45 där så ligger jag väldigt bra till men kroppen kändes helt ok så 5:37 blev tempot. Väldigt nöjd med tiden där men det var dryga tre timmar kvar och jag tvivlade lite för det hade nog gått lite väl fort för att orka med resten. Började även bli trött så nu började man lägga in lite gång vissa avsnitt för återhämtning.
Energiintag. Ja det eviga gissel som jag aldrig kommer lära mig. Lätt i teorin att det är bara och äta och dricka ofta så man har fyllda depåer  men jag har aldrig hittat nåt som fungerar. Hade en plan att redan från början hinka energidryck och äta lite med ganska täta intervaller för att inte bli tom men det funkade första två timmarna ungefär. Nåt man får träna på. Till slut smakar inget bra och efter fyra timmar mådde jag verkligen illa och magen protesterade enormt. Suck, tänkte man vad göra? Magen krånglar, illamående och tom på energi. Äta och dricka kändes bara som en pina.

Efter nästan fem timmar  klarade jag det inte längre och då fick det bli ett avhopp in i skogen och häva ur sig det lilla som fanns i magen. Min första kräkning i löparkarriären så ett liten hatten av får man väl säga :-). Blev som en ny människa efter det och även om man va trött o sliten så kändes sista timmen nu mer överkomlig än innan.
Tiden rann iväg men det gjorde även löpningen för tempot gick upp, säker pga illamåendet försvann, så mina 55km skulle klaras utan problem. Men faktiskt inte nog med det han se både 56 och 57 passeras innan slutsignalen gick. 3,5km mer än förra året och då 57,06km totalt så och långt över förväntningarna för idag.
Upplägget var nog ganska bra ändå nu i efterhand. Går man ut för lugnt så är det inte alls säkert man ändå har krafter kvar på slutet så i och med man låg ganska bra till efter halva så lyckades man klämma ur några extra kilometrar på slutet då man hade mer tid till godo. Sen självklart hade jag stor hjälp av Marko som skötte all support med vätska, äta, fotografering och allmänt stöttande runt hela banan. Han drog till och med ihop en hejjarklack åt mig ett varv. Roliga inslag som höjer humöret enormt när man springer förbi. Tack för den  utmärkta supporten.

Resultat Karlstad 6h 2012

Bildspel från tävlingen

Kass kvalite dock. Gick inte att föra över stora filer av någon anledning. Fick komprimera.

Över 100

Vissa delmål blir man mer nöjd med än andra och 100 mil för året är väl en sådan. Dagens halvmara bröt sig med lite marginal igenom 1000km-vallen. För två år sedan var det runt början av december det tangerades så lite framåt går det i alla fall. Ska man våga gissa på dryga 150 mil till julafton då? Låter som ytterligare ett bra delmål.

Lidingö nästa år

Jag börjar kunna det här med asfalt nu. Detta underbara sköna underlag som aldrig sviker ett löpsteg. Alltid bra respons och går det sakta och tungt så är det då inte underlagets fel. Bättre kan man springa på. Bästa tänkbara. Men ibland måste man ha något annat att träna inför så man får variera träningen lite.
Ja det är inte så svårt egentligen. Idag finns mer lopp än någonsin att anmäla sig till vilket är ett angenämt problem. Men vad ska man välja då inför nästa år? Stockholm marathon kanske. Eller Lidingöloppet. Det talas så mycket på forum och bland folk om de loppen. De ökända backarna på lidingöloppet tex. Att backar kan bli så omdiskuterade år efter år. Jobbigt jobbigt jobbigt uppför och ännu värre nedför. Egentligen är det ju bara backar kan jag tycka även om jag aldrig sprungit där.

Men för att få bevisat för mig själv hur jobbigt detta lopp kan vara så kör vi. Anmälan precis inskickad. Nästa år, lördag 4 maj kör jag Lidingöloppet. Ja inte den korta tremilstävlingen som är rikskänd utan den mer obehagligare och intressantare Lidingö Ultramarathon 50km! Då hinner man med nästan två varv på den beryktade banan och alla backar får upplevas dubbelt upp. Dubbel glädje eller sorg hur man nu ser det.  Kan det bli bättre :-)?

Lidingö Ultra 50km