Starten gick samtidigt för både 10km och halvmaran men med tanke på farten så trodde jag alla hade anmält sig till milloppet. Första 3 kilometrarna gick vansinnigt fort (enligt min kapacitet och upplägg) med tempo under 5min/km. Svårt att inte ryckas med då man ligger i klungan.
Inget ont att säga om miljöerna. Springa längs Vätttern och Götakanal i centrala Motala en sommardag med fullt med folk ute och hejar är väl värt mödan att springa. Detta år var det visst en tvåvarvsbana så man fick uppleva det hela två gånger om.
En sak jag har konstaterat efter alla lopp jag sprungit är att jag har väldigt svårt för lopp där man skall springa någorlunda fort som tex en halvmara. När kilometrarna börjar ta slut och det bara är några kvar blir det en psykologisk kamp mellan mig och hjärnan. Och i detta fall idag vann så klart hjärnan en jordskredsseger i vanlig ordning, även om jag verkligen försökte kämpa emot så långt det gick men till slut fick jag börja gå hundratalet meter ett par gånger för lite vila. Alltid så strax innan målgång. Visst man var trött till förbannelse och ont men någonstans har man ändå ork bara man kan intala sig det. Tyvärr i mitt fall behöver det jobbas på hjärnkampen.
 |
| Snart varvning. Första milen på 52min. |
Men i det stora hela ändå ett lyft när man gjorde sin bästa halvmaratid med en tid på 1h52min37sek. Trött som sjutton och en rejäl energibrist efteråt. Fanns bara vatten på vätskestationerna vad jag kunde se. Vet ändå inte om man fick bekräftelse på att man var långsam i det stora hela, då medaljerna hade tagit slut när man gick i mål :-).
 |
| Slutkörd |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar