Germs

Haha ja man blir nästan lika paranoid som Mr Burns. Så här några dagar innan tävling är man livrädd för att bli sjuk. Kännaefterfaktorn är på högsta nivå och man inbillar sig att det börjar kännas i halsen och överallt. Det värsta är på dagis. Där finns dom i mängder. Bara väntar på en att få anfalla och oftast är man helt försvarslös. Germs. Baciller. Barnbaciller speciellt. Dom värsta av dom alla. Oemotståndliga. Bara man råkar titta på fel unge så insjuknar man i något jävulskap som sänker en till botten. Bara tre dagar till kan man väl få vara sjukfri. Allt känns ju så bra nu. Tog en kortis några km ikväll och absolut inget att klaga på. Tre dar till som sagt..

Sista passet

Ja nu blir det inge mer. Inga kvalitetspass i alla fall. Någon lugn femma möjligen nästa vecka. Tisdag kanske. Men bara kanske. Annars är det vila vila vila. Nu får det räcka. Kvällens lugna distanspass på dryga 15km är det sista. Joggade runt i ca 6min fart. Och hur kändes det då? Ja det kändes ingenting. Precis som jag hoppades på. Absolut ingenting. Möjligtvis lite törstig. Hade inge vatten med mig. Det ska inte kännas någonting heller. Det var min förhoppning i alla fall. Denna fart, 6min/km, är min tänka fart de inledande 4h nästa lördag. Det är därför jag vilar från och med nu. Då är det dags. Tidslopp på 6h i Karlstad. Då kan  man inte känna något efter 1,5h som jag sprang idag. Då blir det väldigt kämpigt de resterande 4,5 timmarna. Visserligen kommer jag inte kunna hålla 6min tempo alla 6h men det är mindre viktigt. Gör jag det de första 3-4 timmarna har jag kommit såpass långt så då har jag gott om tid för att nå mitt stora mål.  Men det är drygt en vecka kvar. Och jag behöver vila för att ha en chans..

6h

Gårdagens långpass på 3h var det sista passet efter ha haft en liten halvtuff träningsperiod. Nu får det bli betydligt lugnare och kortare träningspass. Träning veckorna inför tävling går alltid in i någon sorts försiktighetsfas där man varken vill trötta ut kroppen eller dra på sig onödig värk nånstans. För om två veckor i Karlstad hoppas jag kunna byta titel från marathonlöpare till något ännu ädlare...

Mycket idag

Sol igen. Fick bli en cykeltur med familjen. Biltema har gjort det igen. En fantastisk pryl till ett ännu mer fanstatiskt pris. Och den fungerar som en dröm. Nja ironin var väl lite väl genomskinlig där men denna grej är jag faktiskt nöjd med. En cykelvagn till barnen för bara 995 bagis!! Ungarna älskar den och jag lika så. Cykleturerna är numer kombinerad upplevelse och träningspass. Dryga 14kg väger  den på plus ca 30 för barnen så det blir att trampa på i uppförsbackarna. Kommer säkerligen bli många roliga turer med den.
Man han knappt av cykeln förrän grillen var tänd och vi skulle bli försökskaniner på en ny hemgjord potatissallad Jessica harvat ihop. Gott som vanligt och man blev sådär lagom dåsig som man brukar bli efter grillat.
Dåsigt ja var bara förnamnet. Lade william lite senare och vaknade upp efter nån timma med dregel över hela kinden och kudden. Bevis på att man somnat in gott och säker var i det djupare stadiet av sömn. Tankar om att sova vidare dök upp men det var nåt som var oavklarat som var planerat idag. Backintervallerna uppför Arrudsbacken. Det var kanske inte så lockande precis vid uppvaknandet. Ja det fanns två alternativ. Ut o springa eller soffan med en liter mjölk och en tallrik Jessicas nybakta pizzabullar. Övertalade mig att det är perfekt återhämtningsmat så det fick bli backen. Dryga timmen senare var man hemma och haft ett av de bästa och roligaste (hur det nu kan va roligt med backträning) backpassen. Så nu sitter man här nöjd, inne på min åttonde pizzabulle. Fanstastiskt.

Intervallpulsen

Tar emot

Häromdagen tog det emot lite. Ja lite grann i alla fall till en början. Lite trötta vader efter tidigare pass. Ja just de det ösregnade också när jag gick ut. Åskan drog också precis förbi men regnet bestod. Men det var inget jag reflekterade på. Sånt tar inte emot längre. Det har det gjort tillräckligt förut. Just att träna när det tar emot ibland är att rekommendera just för att allt blir mycket lättare i längden eftersom konditionsidrott inte gärna tar pauser för lite regn eller dåligt väder.
Många gånger har det tagit emot. Tappat räkningen. Man har haft lust att lägga av. Men man lär sig att ta sig ut ändå. Det blir oftast aldrig sämre än att stanna inne i slutändan. Belöningen efteråt är alltid större än besvikelsen senare att man aldrig tog sig ut. Framstegen kommer nog lite mer när det tar emot som mest. Man höjer tröskeln ett snäpp för vad man orkar med inbillar jag mig. Ja menar är man ute i det sämsta av väder finns det sedan inte många ursäkter angående väderbiten i alla fall. Alla hinder man kan övervinna är ett steg mot sitt mål. Så den dagen ni har övertalat er själva att ni absolut inte orkar eller kan ge er ut, prova o ta er ut ändå en sväng. En kortis. Ut och vänd igen i dörren om det är så. Ni kommer bli nöjda när ni kommer in igen. Prova, även om det tar emot. För det gör det ibland.

vilse

Ni som varit ute o bilat med mig eller på semester nån gång kanske vet att lokalsinnet ibland är av den lägre skolan. Förlitar mig helt och hållet på sällskapet jag är med och att dom vet vart vi ska någonstans :-)
Ännu ett bevis på det hela fick jag idag när jag gav mig ut på ett eljusspår i Borlänge. Som försvar var det första besöket där. Jättefin anläggning med otroligt fina spår och för att göra det så enkelt så möjligt hade dom tre olika slingor med varsin färg. Det får bli ett par varv på den gröna 7,5km slingan tänkte jag. Började bra och följde de gröna markeringarna men efter ett tag så dök det upp gröna pilar målade på backen vilket förvillade mig enormt. Gröna pilare eller gröna markeringar? Ja det var frågan. Självklart tog jag pilarna för att höra till min gröna slinga så jag körde på. Kom till en hage där det väldigt tydligt visade gröna pilar in i hagen så varför inte, bara o följa efter. Ett gäng fundersamma kossor glodde och farten höjdes markant där ett tag innan pilarna visade vart utgången i hagen var. Såg redan nu det skulle bli problematiskt. Pilarna visade rakt över sjön där jag stod. Vad i h**v*te? Framåt gick det ju inte om jag nu inte ville simma. Fattade ingenting och försökte därmed springa tillbaka de ynka knappa två kilometrarna jag hunnit för att där hoppa på den gula 5km slingan istället. Här kommer det där med lokalsinnet in. Ut ur hagen kom jag och upp för backen men sen var det stopp. Trodde jag var på rätt väg och började pusta ut bara för att se jag sprungit i en cirkel och var tillbaka till nedförsbacken innan kohagen igen. Jösses, trodde det där med att komma tillbaka till samma ställe bara hände i böcker o film. Stigar, vägar o tät skog som ett spindelnät så det tog en evighet att hitta tillbaka till något jag vågade springa vidare på men till slut skymtade jag en gul markering så det fick bli fortsättning på denna. Den sprangs säkert inte optimal väg heller men efter 10km var jag tillbaka vid starten.
Efter det vägrade jag ge mig ut på längre sträckor så avslutningsvis fick det bli 2 snabba varv i fegspåret 2,5km slingan för att få ihop dagens tänkta 15km terräng.
Som en liten tröst fick jag reda på senare att pilarna var till för en multitävling de hade haft några dagar tidigare där det ingick både löpning och simning. Det var det spåret jag följt. Dom kunde ju tänkt på oss virrpannor och använt en annan färg på pilarna. Iofs hade mitt besök i hagen berott på jag sprang fel lite tidigare men det är en annan historia...Grön pil, grön markering, same for me!

Jäkla sjö till vänster

Ny runda

Ibland får man för sig att utforska nya områden här i bygden. Ju mer man tränar ju roligare är det med lite olika slingor att välja mellan så efter lite studerande på enirokartorna så brukar man ge sig ut på nya marker med förhoppningen att hitta hem igen. Iofs var det bara ca 4-5km som var oupptäckta men ändå. Total tokhetta ute så det fick bli ett någorlunda lugnt tempo idag. Och det visade sig att det blev en fantastisk bra halvlång runda av det hela. Exakt 13km start till mål och den kommer garanterat användas flitigt framöver för de lite snabbare passen.

13km genom bygden

Sköna kvällsturer nu. -Ut med er!

Lite återhämtningslöpning ikväll efter helgens urladdning i Motala. Sådana här kvällar med solnedgång vi har nu är nästan för bra för att vara sant. Det blir nästan lika sliskigt vackert som en amerikansk romantisk film. Alltså det blir nästan för mycket men ändå kan man inte låta bli att tycka det är rätt fint ändå till slut. Tyvärr är det en sunkig mobilkamera men det spelar ingen roll. Jag vet hur det såg ut och jag vill se det igen.

Sol