Häromdagen tog det emot lite. Ja lite grann i alla fall till en början. Lite trötta vader efter tidigare pass. Ja just de det ösregnade också när jag gick ut. Åskan drog också precis förbi men regnet bestod. Men det var inget jag reflekterade på. Sånt tar inte emot längre. Det har det gjort tillräckligt förut. Just att träna när det tar emot ibland är att rekommendera just för att allt blir mycket lättare i längden eftersom konditionsidrott inte gärna tar pauser för lite regn eller dåligt väder.
Många gånger har det tagit emot. Tappat räkningen. Man har haft lust att lägga av. Men man lär sig att ta sig ut ändå. Det blir oftast aldrig sämre än att stanna inne i slutändan. Belöningen efteråt är alltid större än besvikelsen senare att man aldrig tog sig ut. Framstegen kommer nog lite mer när det tar emot som mest. Man höjer tröskeln ett snäpp för vad man orkar med inbillar jag mig. Ja menar är man ute i det sämsta av väder finns det sedan inte många ursäkter angående väderbiten i alla fall. Alla hinder man kan övervinna är ett steg mot sitt mål. Så den dagen ni har övertalat er själva att ni absolut inte orkar eller kan ge er ut, prova o ta er ut ändå en sväng. En kortis. Ut och vänd igen i dörren om det är så. Ni kommer bli nöjda när ni kommer in igen. Prova, även om det tar emot. För det gör det ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar