Längdskidåkningspremiär!

Då har man gjort skidpremiär för säsongen och med tanke på hur det gick sist för två år sen så gick det över förväntan. Med det inte sagt det går bra för det. Det är tur man har detta som alternativträning till löpningen och inte har det som sin paradgren för som man hankar sig fram nu går det betydligt fortare att springa än stava sig fram med skidorna. Men det kanske blir bättre med tiden. Man är inget tekniskt mästerverk i spåret precis och det bevisade man tydligt med kvällens två rejäla vurpor. Samma backe och nästan samma landningsplats låg jag och gjorde snöänglar två varv i rad. Sen att man också gjorde världens blunder med vallningen gjorde inte saken bättre. Glömde visst ett ganska viktigt moment. Gör om gör rätt till nästa gång. 
Men 11km i premiären. Inga benbrott. Jag är helnöjd.

Långpassmorgon

Ultraintervaller var planerade idag men lite ändringar i planeringen gjorde så det fick bli ett långpass under förmiddagen istället. Och möjligen var det kanske tur man inte offrade hela lördagen till U-intervallerna. I skrivande stund är man redo för hemmet eller något liknande man kan vila upp sig på.
Långpass är faktiskt oftast ganska överkomliga men är det det minsta som inte är som det ska så blir dom outhärdiga. När man blivit någorlunda varm i kroppen efter 5km och man är medveten om att efter nästa sväng har man dryga 2 mils motvind framför sig då kommer tankarna i huvudet om det mesta. Dels blir man nedkyld, det ständiga vindsuset i lurarna och inte i minst det mest självklara, det blir betydligt jobbigare och springa.
Ändå är det en del i själva utmaningen med långpass för ibland är det en bagatell men idag tog det ut all ork från mig. Ändå lyckades man traggla sig fram de två motvindsmilen tills det äntligen skulle bli lite bättre förutsättningar med vinden i ryggen. Tråkigt nog var man då helst slut på energi för att ens orka försöka göra något bra av de sista 15km man hade kvar. Den där vätskeryggsäcken som sitter underbart i början av ett långpass känns som en tvångströja när man är trött och man vill bara slänga av sig den och känna sig fri. Hade det varit en skön sommardag hade jag nog struntat i ta mig hem och bara lagt mig på någon skön gräsplätt och somnat in. Men lite svårare i blöta november så man fick ändra de planerna. Fick bli det klassiska. Lite lätt löpning och gång varvat till och från. Mestadels gång kändes det som.
Men som alltid hitills har man ändå tagit sig hem till slut och även om tiden rann iväg ordentligt så var man ute 4h20min. På långpass är det ju tiden man är ute som är det viktiga (ju längre tid desto bättre)så man får väl se det positiva i det. Väl hemma i byn visade klockan 39km så man fick ta några ärevarv runt fotbollsplan för att få se klockan passera de  ändå helt respektabla 40km.
Nej ingen bra dag idag men det måste kännas dåligt ibland också annars har man ju inget att träna för.



Långpass i siffror

Bye bye personbästa!

Ett riktigt bra löparväder bjöds det på idag. När man stod o väntade i startfållan var man genomfrusen som en isbit och det blåste nordanvindar men man visste att det blir snart varmt när man fått upp flåset lite. Första gången jag springer Åstadsloppet men det är säkerligen inte det sista. Otroligt fin bana och bra med publik längs banan.
Kände mig bra i form även om jag  i princip inte sprungit värst mycket denna månad. Desto mer vila ha man då fått och kroppen fått chans till återhämtning vilket jag hoppades skulle ha en positiv effekt. Självklart gick jag för personbästa. I dagsläget är det sen förra året i motala 1h52min. Ser ingen anledning att offra en dag för tävling om man inte försöker slå sina egna rekord. Är ju ändå då det är upp till bevis. Kontrollmätta banor och man får på papper vad man presterat helt enkelt.
Hade något tempopass på träning i huvudet som jag gjorde för ett tag sen över 15km på en bra tid och jag tänkte att något liknande skulle jag försöka prestera denna gång även om det nu är 6km till.
Det var väl bara att köra på i hyffsat tempo direkt från början så man inte hamnade i tidsskuld inför sista halvan av loppet. Många bra ryggar fanns det att följa så draghjälp fanns det gott om vilket man ibland saknar på träning. Kilometerskyltarna dök upp en efter en och till slut stod 19km och ja jäklar, kanske en liten tempoökning sista 2 så är vi inne på en väldigt bra tid.
En sån där tvkameraspurt fick man till inne i Tybblehallen inför all publik och man kan inte vara mer än nöjd efteråt. Tiden då. 1h42min05s enligt min klocka. Officiella tidsuret någon halvminut mer. Inte sett någon resultatlista än så man får väl vänta på den riktiga tiden. Tveksam om de hade någon chipmätning vid start. Såg ingen i alla fall så då man stod en bit bak i startfältet så gick det nog en halvminut innan man var framme vid startlinjen. Jaja vilket som så totalt demolerade man det tidigare rekordet med ca 10 min vilket är en evighet. Rekord hade jag önskat men detta vet jag inte om jag trodde. Sjukt nöjd med dagen.

Åstadsloppet

Taskig uppladdning

Om september var en bra månad så har oktober hittils varit det motsatta. Den tolfte idag och mot normala 7-8 mil så har man småjoggat några sporadiska kilometrar. Med lite tur har det blivit 7-8 km totalt. Ja det hände som över en natt men i början av månaden fick jag rejält ont i baksidan av låret så löpning var inte och tänka på.
Idag känns det bra igen och idag får det bli ut och känna sig för en kortis och få upp flåset inför morgondagen. Tyvärr är det inte bästa uppladdningen för tävlingen imorgon, Åstadsloppet 21,1km här i Örebro. Hade väldigt stora förhoppningar  sista halvan i oktober för denna tävling men nu vet jag inte riktigt. Eller så har vilan gjort en gott så man är urstark imorn. Ja svårt och säga men känner mig i form så springa ska jag och jag går för PB!

Rekordseptember

September verkar ha erbjudit bra löparförutsättningar då man med dagens 24,5km faktiskt fick till en rekordmånad. 22 mil för september och målet jag satte i somras på 150 mil för året ska nog nås utan större ansträngningar. Mest positivt idag var att man lyckades ta sig en bit under 1h50min på halvmarasträckan vilket jag inte har gjort förut. Personligt rekord med andra ord. Träning i och för sig så det är väl inte giltigt på det viset men det ser lovande ut inför Åstadsloppet nu i Oktober. Två veckor kvar.
 Annars har jag bytt ut kilometerjagandet mot tid istället på vissa pass. Speciellt de långa. Viktigare att vara ute en viss tid på sina pass oavsett hur långt man hankar sig framåt. Så imorgon är det ny månad och bara börja om från början igen.

Karlstad 6h 2012

Sa till Jessica på morgonen att idag blir det rekord. Finns inget annat. Var så utvilad och i bra form så det 55km skulle jag ta. Fanns ingen anledning att tvivla heller med tanke på bra träningsresultat senaste tiden.
Väl framme i Karlstad fick man bevittna det där slogan jag aldrig hört talas om "Solen skiner alltid i Karlstad". Inte ett moln på himlen och kalasväder. Skulle bli trevliga sex timmar kanske. Vädermässigt var det toppen, möjligen lite för varmt framåt dagen.
Hur man skall lägga upp ett långt lopp är svårt för man vet aldrig hur man mår om några timmar så man dår hela tiden anpassa loppet till hur man känner sig för stunden. Har svårt för det där med upplägg så även denna gång så jag gick efter hur det kändes på startlinjen.

Kör på första tre milen så får vi se var vi hamnar. Snitt på 5:45 där så ligger jag väldigt bra till men kroppen kändes helt ok så 5:37 blev tempot. Väldigt nöjd med tiden där men det var dryga tre timmar kvar och jag tvivlade lite för det hade nog gått lite väl fort för att orka med resten. Började även bli trött så nu började man lägga in lite gång vissa avsnitt för återhämtning.
Energiintag. Ja det eviga gissel som jag aldrig kommer lära mig. Lätt i teorin att det är bara och äta och dricka ofta så man har fyllda depåer  men jag har aldrig hittat nåt som fungerar. Hade en plan att redan från början hinka energidryck och äta lite med ganska täta intervaller för att inte bli tom men det funkade första två timmarna ungefär. Nåt man får träna på. Till slut smakar inget bra och efter fyra timmar mådde jag verkligen illa och magen protesterade enormt. Suck, tänkte man vad göra? Magen krånglar, illamående och tom på energi. Äta och dricka kändes bara som en pina.

Efter nästan fem timmar  klarade jag det inte längre och då fick det bli ett avhopp in i skogen och häva ur sig det lilla som fanns i magen. Min första kräkning i löparkarriären så ett liten hatten av får man väl säga :-). Blev som en ny människa efter det och även om man va trött o sliten så kändes sista timmen nu mer överkomlig än innan.
Tiden rann iväg men det gjorde även löpningen för tempot gick upp, säker pga illamåendet försvann, så mina 55km skulle klaras utan problem. Men faktiskt inte nog med det han se både 56 och 57 passeras innan slutsignalen gick. 3,5km mer än förra året och då 57,06km totalt så och långt över förväntningarna för idag.
Upplägget var nog ganska bra ändå nu i efterhand. Går man ut för lugnt så är det inte alls säkert man ändå har krafter kvar på slutet så i och med man låg ganska bra till efter halva så lyckades man klämma ur några extra kilometrar på slutet då man hade mer tid till godo. Sen självklart hade jag stor hjälp av Marko som skötte all support med vätska, äta, fotografering och allmänt stöttande runt hela banan. Han drog till och med ihop en hejjarklack åt mig ett varv. Roliga inslag som höjer humöret enormt när man springer förbi. Tack för den  utmärkta supporten.

Resultat Karlstad 6h 2012

Bildspel från tävlingen

Kass kvalite dock. Gick inte att föra över stora filer av någon anledning. Fick komprimera.

Över 100

Vissa delmål blir man mer nöjd med än andra och 100 mil för året är väl en sådan. Dagens halvmara bröt sig med lite marginal igenom 1000km-vallen. För två år sedan var det runt början av december det tangerades så lite framåt går det i alla fall. Ska man våga gissa på dryga 150 mil till julafton då? Låter som ytterligare ett bra delmål.

Lidingö nästa år

Jag börjar kunna det här med asfalt nu. Detta underbara sköna underlag som aldrig sviker ett löpsteg. Alltid bra respons och går det sakta och tungt så är det då inte underlagets fel. Bättre kan man springa på. Bästa tänkbara. Men ibland måste man ha något annat att träna inför så man får variera träningen lite.
Ja det är inte så svårt egentligen. Idag finns mer lopp än någonsin att anmäla sig till vilket är ett angenämt problem. Men vad ska man välja då inför nästa år? Stockholm marathon kanske. Eller Lidingöloppet. Det talas så mycket på forum och bland folk om de loppen. De ökända backarna på lidingöloppet tex. Att backar kan bli så omdiskuterade år efter år. Jobbigt jobbigt jobbigt uppför och ännu värre nedför. Egentligen är det ju bara backar kan jag tycka även om jag aldrig sprungit där.

Men för att få bevisat för mig själv hur jobbigt detta lopp kan vara så kör vi. Anmälan precis inskickad. Nästa år, lördag 4 maj kör jag Lidingöloppet. Ja inte den korta tremilstävlingen som är rikskänd utan den mer obehagligare och intressantare Lidingö Ultramarathon 50km! Då hinner man med nästan två varv på den beryktade banan och alla backar får upplevas dubbelt upp. Dubbel glädje eller sorg hur man nu ser det.  Kan det bli bättre :-)?

Lidingö Ultra 50km

20 mil

Månaden avslutas med en ganska trött och öm kropp. Den mediokra försommaren gjorde att någon sorts förändring var behövlig så fler löppass med en större variation fick det bli. Fler intervallpass och mindre bekvämlighetspass skulle väcka kroppen till liv igen vilket det också gjort men ändå, bekväma pass i skönt tempo är ju alla gånger roligare än spyfärdiga backpass eller snabba tvåtusingar. Men dom behövs också tyvärr så man får väl leva med dom.
Och med nöd och näppe nådde man också 200 km ganska exakt för juli månad. Det krävdes dock ett pass idag, och dryga 12km fick  det bli även om de var segt i kroppen idag efter gårdagens brottningsmatch med den blytunga lekstugan som fraktades hit. Men det är en annan historia. Ny månad imorgon igen och nya mål!

Månadens träning, ganska nöjd med variationen

På spåret igen

Det var väldigt länge sen man skrev något. Verkligen. Men det var också länge sen man kände att man var med i matchen igen. Sen slutet av april och framåt har det varit väldigt turbulent med det ena och det andra. Många saker oberoende av varandra har gjort att träningen helt enkelt fått sig en rejäl smäll på käften. Sånt påverkas man tydligen av för det har känts så otroligt frustrerande att se dagar och veckor rinna iväg utan några större insatser på vägarna. Inte sagt att det varit en fantastisk tid ändå till och från. Fått göra andra otroligt roliga saker. Mallis en vecka, äntligen gift mig, grabbresa till Kiev och fotbolls-em, stugsemester med familjen och annat roligt. Ja sommaren har ärligt talat runnit i från mig helt och om man ska va ärlig så skönt man började jobba igen i början av juli så det blev lite ordning på rutinerna. Semestern demolerade min kropp helt och det fanns inte mycket att känna igen när man klev av planet efter Kievresan. Men som sagt nu har snart juli passerat och man har försökt väcka kroppen till liv igen med en hel del jobbiga intervallpass som tvåtusingar och till och med femtusingar.
Orken är tillbaka och en del tunga bördor man gått och funderat på är avklarade så nu är man för första gången på länge positiv inför framtiden igen. Dagens morgonpass startade  exakt 06:00 och efter också ganska exakt  tre timmar hade man fått ihop 32 km i det skönaste långpasset på väldigt länge. En riktig rensning av allt senaste månaderna och en riktig reboot så nu kör vi vidare igen som ingenting har hänt.

1. Datum / tid: 21 juli 2012 - 05:59
2. Träningstyp: Löpning - Långpass
3. Distans: 32,01 km
4. Tid: 3:00:15
5. Snitt: 5:38 min/km
6. Snittpuls / maxpuls: 146 / 164

Morgonpasset 32km

tvåtusingar o långpass

Tvåtusingar kan jag rekommedera om man vill träna upp uthållighet för dom lite längre distanserna. Dom är iofs ganska jobbiga att göra men man får ut otroligt mycket av det hela. Det handlar om intervallträning med 2km gånger valfri upprepning men tex 4-6 upprepningar med 2-3 min gång/jogg imellan är ett bra alternativ. Tempot är självklart en viktig del av intervallerna så några sekunder under din tävlingsfart på milen är en bra början. Detta är ingen vetenskapligt utan bygger helt på egna erfarenheter. Som sagt jobbiga pass  men jättebra om man satsar på halvmaror och uppåt.
Kan se ut ungefär så här med lite uppjogg och nedvarvning.

Lite uppjogg, intervaller med vila mellan och sen lite nerjogg

Ja helgen startades med tvåtusingar i fredags. Speciellt om man haft lite halvdåligt med träning senaste tiden hjälpte det bra att få igång benen med det lite högre tempot i omgångar som intervaller ger. Möjligen det hade sin del i det hela i och med dagens sköna morgonpass.
Alltså om man vaknar utan att klockan ringer och känner sig hyffsat pigg så har man mycket gratis redan från början. Allt blir så mycket positivare än att man skall slåss mot tröttheten först. Hade faktiskt klockan på 5:45 men redan 5:20 klev man upp och blev genast glad över att de närmaste timmarna såg ut att bjuda på perfekt löparväder. Kom faktiskt iväg tidigare då än planerat så en stund innan kl sex var man utanför dörren med fylld vätskeryggsäck och två sådana där minimala kexchoklader.
Av allt rännande senaste åren häromkring så kan man utan större problem på några sekunder avgöra ganska bra var och hur man skall springa för att få till den tilltänkta distansen. Hade planerat för 30km och när mitt obligatoriska mål vid fotbollsplan här i byn nåddes så hade man avverkat 32km. Då hade man rundat biltema och sjön lången. Kändes väldigt bra idag och den lite lägre farten gjorde man kunde hålla sig löpandes hela tiden förutom då när man vräkte i sig allt godis man hade med sig och inga som helst skador eller ont nånstans. Det är så långpass skall kännas. Inte värre än att man kan ut på nästa pass i övermorgon igen.

Lägg till bildtext

:-)

Sån där riktig klibbig sommarvärme idag. Som alltid bra väder och springa i. Fick en hel del positiva svar idag under kvällen. 4m51s tempo över 12km gör att det är dags att leta på nån 10km tävling framöver. Dags att slå det personliga rekordet 47m05s. Över ett år sen sist man sprang en sprinttävling.

Träningsdata

Cykling och löpning

Alldeles för mycket strul och andra tidskrävande sysslor har gjort att senaste 4-5 veckorna varit katastrof i träning. Deprimerad skall man väl inte säga men man blir lätt lite stressad av att dagarna går och träningen uteblir. Vet inte om det ser så värst mycket bättre ut framöver men förhoppningsvis skall det bli bättre.

Det var ju champions league final igår. Det kom man på typ ett par timmar innan avspark. Inte hade man fyllt upp förrådet med förnödenheter heller så med tanke på det fina vädret fick det bli en cykeltur till affärn. Hade varit en baggis om man åkte själv men tog med barnen denna gång. En halvvind gammal citybike med monsterdäck av något slag (jessicas gamla) och cykelvagnen med två barn fastsurrade i efter. Barnen hade askul och jag hade ett hästarbete att göra. Jäklar vilket träningspass det blev även om det inte blev med än dryga 16km cykling. Ja jag bor långt bort från affärn. Allt för en estrella barbeque 300g! Väl värt mödan. Matchen då. Ja den var tydligen ingen höjdare i början (blev bättre senare dock) för det fanns chips kvar till andra halvlek vilket jag tror aldrig hänt tidigare.
Hade så där lagom cykelont i morse när jag vaknade. Men men, vädret var ju kalas så tog fram cykelcrossen och gjorde ordning den för säsongen. Den stod där och sken i solen och den såg väldigt inbjudande ut så varför inte, en tur fick det bli. Även om det var varmaste soltimmarna nu kl 12 så fick det bli hursomhelst. Tryckte i mig en Billys vilket är bränsle nog för några timmars träning och på några minuter var man iväg på ett sånt där vanligt oplanerat pass. Jämförelsen med cykeln jag hade igår går väl nästan inte att beskriva så man blir lätt lite överentusiastisk och drar på lite så efter det så 28km långa passet var jag ganska stum i benen. Men jag hade ju faktiskt planerat en grej till efter cyklingen. Fick den iden under cyklingen faktiskt.
Vid hemkomst gjorde man ett sånt där stålmannenombyte på några sekunder sen gav jag mig ut på en löprunda för o se hur det skulle gå. Satan va benen inte ville hänga med i början men efter ca 4-5km kändes det väl överkomligt även om man inte hade något rakettempo. Vid 10km fick det va bra. Törstig och hungrig och väldigt trött. Solen gjorde nog sitt till också. 

Så med facit i hand efter dagens båda träningspass så känns det väl som kroppen är någorlunda med i matchen igen.

Cykling:

1. Datum / tid: 20 maj 2012 - 11:58
2. Träningstyp: Cykel - Distans
3. Distans: 27,85 km
4. Tid: 1:02:17
5. Snitt: 26,83 km/h

Löpning:

1. Datum / tid: 20 maj 2012 - 13:05
2. Träningstyp: Löpning - Distans
3. Distans: 10,02 km
4. Tid: 0:53:51
5. Snitt: 5:22 min/km
6. Snittpuls / maxpuls: 157 / 174

Borlänge 6h-rekordultra!

Runt runt i all oändlighet.

Jag hade mina förhoppningar i början av veckan. Ju längre veckan gick så kändes det som , ja det kan nog bli bra det här. Känner mig ganska bra i form. Det varma vårvädret försvann dock och kallare väder drog in. Lördag morgon vaknade man upp och svalde en gång och kände efter. Yes ingen halsont. Blir helt paranoid när det gäller att bli sjuk så här inför en tävling speciellt när man känner sig i bra form. Men som sagt jag klarade det och första hindret avklarat. Tittar ut och -3 och väldigt friska nordanvindar. Hade ju önskat mig varmare men nu är det som det är.
Blott andra 6h tävlingen jag genomför så man har inte mycket erfarenhet men då sprang jag i shorts o t-shirt och njöt av sommarvärmen. Nu fick man tänka om. Vinden var riktigt kall och hård så med snigelfarten man springer i så hur mycket kläder? Jag bestämde mig faktiskt för 3 lager på överkroppen även om det inte var optimalt och så väldigt praktiskt. Men jag ville definitivt inte frysa. Mössa och vantar var självskrivna och vindbrallor så klart.
Banan var en 1550m lång slinga på asfalterad gångbana utformad som en fyrkant på sportfältet i Borlänge. 4 raksträckor alltså med 2 fina medvindsrakor och två ofattbart hemska motvindsrakor. Otroligt bra upplägg på banan dock och höjdskillnad på nära 0m så möjligheten till bra tider fanns.
Uppvärmnigen bestod av att sitta i omklädningsrummet och värma sig så länge man kunde. Ut till blåsten vill man inte förrän man var tvungen. Men vid starten var det fullt fokus. Planen var långpasstempo första 2-3 timmarna sen göra det bästa av situationen. Och tiden gick. Vid tre timmar hade jag tre mil vilket var den planerade öppningen men krafterna började tryta. Vinden var ett jobbigt inslag för den  tog alldeles för mycket energi. Den värme man jobbat upp försvann på några sekunder i motvinden och man fick verkligen jobba för att hålla fart.  3h kvar och en ny plan fick upprättas. På de värsta motvindpartierna fick det bli snabb gång och förhoppningsvis lite återhämtning samtidigt. Det är bara det att börjar man att gå så är man i princip fast. Man kommer gå igen och igen osv. Och varje gång man skall börja springa igen gör ondare och ondare. För ont hade jag. Överallt till och från. Till och med sånt som aldrig gjort ont förut. Men för att inte göra sån lång lista så kan jag väl säga att de vanliga ställena som knäna och ja i princip allt från låren och nedåt värkte. Kände aldrig det var någon fara dock då det kändes som utmattningsont och inte någon skada på gång så kunde jag få huvudet att fortsätta så överlever man nog.
De resterande timmarna flöt faktiskt på överlag ganska bra och vid det här laget orkar man inte bry sig det minsta om någonting mer än att tiden skall ta slut. Man orkar inte äta nåt även om man vet man behöver. Dricka som cola, sportdryck och vatten kan man ibland häva i sig men endast sporadiskt. Mina dyngsura handskar som gjorde så man frös ännu mer i vinden orkade jag inte ens byta fast jag hade en väska med grejer 3m från banan. Man blir helt loj mot allting.

Den obligatoriska hejjarklacken och supporten. Hjälpte mig många varv när dom sprang med en bit.

Sista timmen och jag hasade på framåt och gps-klockan visade förvånansvärt positiva signaler så efter lite tankeverksamhet fick jag fram att kan jag öka endast lite lite till så kan jag i alla fall tangera tiden från Karlstad i somras. Nu var jagg riktigt kall också. Med den minskade farten mellan timme 3-6 gjorde att värmeproduktionen inte täckte upp för att kompensera för vinden så motvindsrakorna såg man inte fram emot.
Men sen efter nån halvtimma passerade man 50km och då släppte mycket. Alltså inga mer krav på mig själv utan nu var det bara bonus. På något sätt gick tiden fort nu på slutet av någon anledning. För fort. Kanske för att jag såg vittring på att slå tiden från Karlstad. Konstig känsla när man bara vill springa på men benen inte bär. Man trippar liksom fram med kortkorta steg allt för att inkassera metrarna. Men så gick slutsignalen. Alla löpare som var kvar i tävlingen föll ner samtidigt och la sig på cykelbanan och pustade. Ganska rolig syn. Alla hade nog mer eller mindre krämpor dom brottats med under loppet. Av 77 anmälda kom ca 45 till start och ca 15st valde att kliva av efter en viss tid. Visst var det tufft. Och jodå. Jag tror jag fick till en fartökning även om det var en minimal sådan för 53,56 km mättes min distans upp till. Hela 300m mer än förra gången :-) Även om det är i princip ingenting utslaget på hela distansen så var det sanslöst skönt i dessa förhållanden. Men som jag skrev i början. Det kunde nog bli bra det här.

Man kan ana en tendens till fartökning sista 8km.

Resultatlista

Dagens tremilare

Dagens långpass hade ett orosmoment. Skulle knäet hålla som jag haft problem med tidigare. Men efter uppehållet och lite rehab så har det känts bra men ej vågat provat något långpass. Så idag skulle man få svar och absolut, det funkade utan problem. Inga som helst knäproblem. De tre milen kändes som ingenting. Lugnt och skönt och bara njöt i vårsolen. Nu blir det korvgrillning med familjen som återhämtning. Blir och ta med storstora matsäcken för att fylla igen depåerna som gapar tomma nu. 

Lite träningsdata

Skor och skor

Ja fötter och benen är väsentliga i löpning. Lite enkelt förklarat kanske men ändå genom att springa i olika skor tränas senor, ligament och muskler på olika sätt eftersom olika skor innebär att foten och knän alltid får jobba annorlunda. Inte minst efter senaste knäproblemen insåg jag att vikten att variera skor är bra medicin att hålla skador borta. Kroppen blir aldrig van med samma sko utan varje pass blir en ny utmaning och träning för ben och knän.
Så olika skor för olika pass kan vara en variant så nu varvar jag sex olika par varav fyra olika modeller.


Från toppen då
Adidas adizero adios
Nike zoom structure triax+
Nike Lunarglide 3
Asics GT 2160

Adidas, Nike, Nike, Asics

Motvind...

...kan man utan tvekan säga. Tyvärr syftar jag inte på dagens blåst vilket i så fall hade varit en bagatell men motvind kan ju även dagsformen känna sig i. Sen ultraintervallerna för två veckor sedan fick jag ordentligt ont i knäna. Återhämtningen gick ganska fort och redan ett par dagar senare var man igång igen. Lite känningar men hoppades det var på väg bort. Sen var en tvåmilare planerad till helgen som var men den fick avbrytas efter 15km pga vänterknäet. Satans helvete vilken smärta.
Nu i efterhand efter lite eftertanke så är svaret enkelt. Aldeles för dåligt tränad för så mycket mängd på en dag. Den bistra sanningen. Fem mil och uppåt på en dag krävs enormt mycket träning av ben, senor och ligament vilket jag så klart inte har även om jag vill tro det. Jag vill ju springa långt.
Så nu en vecka senare och en vecka klokare förhoppningsvis, har man hållit sig ifrån löpningen och har tänkt så i ytterligare en vecka. Inte ett steg. Inte ens en promenad mer än nödvändigt.
Löparknä är nog domen. En av de allra vanligaste löparskadorna. Läser man på om det hela så kan det inte bli mer rätt i diagnosen. Det positiva i mitt fall är att det känns ingenting alls  i vardagen. Kan inte ens försöka framtvinga smärtan utan den kommer efter en tids löpning helt enkelt. Därav kan det vara lite svårt att veta när man kan tyckas vara i form för en tur. Skulle gärna ge mig ut idag för det känns så bra men nej. Så mycket vila, hela dagarna helst, stretcha itb-senan flera gånger per dag. Tråkigt med skadorna men ger man det hela lite tid så ser jag positivt på framtiden igen. Så mer skor lär inhandlas och bättre variation på löprundorna så skall nog långpassen gå som tåget även i framtiden.

Ultraintervaller, 6 mil idag

There is no progress without struggle - Frederick Douglass

Verkligen. Idag stämmer det mer än väl. Dessa kloka ord finns ingraverade på mitt löpararmband tillsammans med lite mer info som kan vara bra att ha om man tuppar av nånstans och nån vänlig själ hittar en. Idag kändes det som det väl kunde hända.
Ultraintervaller kallas det. Detta eminenta vansinne med sin elegans och briljans startades för dryga två år sedan och har sen dess återkommit ett par gånger om året. Ett uppskattat inslag får många löpare landet runt. Dagens tävling innehöll 73 tappra deltagare.

Ultraintervaller, resultat
.
8 x 10km med start var tredje timme. Man utgår varifrån som helst, förslagsvis hemifrån och allt som behövs är någon någon form av tidtagning med gps så man kan föra över sina genomförda 10km efter varje intervall. 
Starten gick kl 24 natten mot lördag. sen 03, 06, 09 osv fram till kl 21 lö kväll. Hur mycket jag än diskuterat detta med mig själv och försökt extrem övertalning så har jag inte förmått mig själv att ge mig ut mitt i natten kl tolv och tre och springa. Vet inte men nej det går bara inte. Inte själv här ute jag bor. Gärna tillsammans med någon men inte själv. Så därför hoppade jag medvetet över de två första starterna och gav mig iväg 06:00 med sikte på i alla fall sex st intervaller. Med andra ord ingen chans på själva tävlingsklassen då det krävs alla åtta så man blir förpassad till motionsklassen för de som kör mindre än de åtta.

Upplägget är då ganska enkelt. Genomförandet är väl direkta motsatsen. 10km är en hyffsad respektabel distans och ska man genomlida den flera gånger i rad så har man mycket motstånd att möta på vägen.
Energin för det första. Det går åt en hel del energi detta dygn och inte alltid det är lätt att fylla på depåerna efter varje etapp. Kroppen har inte heller en chans att hinna fylla på med förbrukad energi så man hoppas kroppen fattar att nu lär den gå in i ketosläge.
Psyket. Kanske det mest jobbiga. Att ladda om gång efter gång och ge sig ut igen efter bara lite vila är inte det lättaste. Speciellt om man råkat somna in några minuter och vaknar i djupsömnen. Då skall man övertala den nedbrutna kroppen att vakna upp och på med kläderna igen och ut och springa. Sånt gör ont.

Vad leder ett sånt här spektakel till då? Ja du det ger då inga medaljer i alla fall och säkert ingen större uppmärksamhet av gemene man men det är inget sånt man eftersträvar heller. Man genomför detta helt och hållet för sig själv som all löpning givetvis och man får så oerhört mycket tillbaka. En hel del självdiciplin, ork, motivation, jävlaranamma, återhämtning, uppladdning mm. Sen stärker det ju självklart löparkänslan av att se vad man orkar med.

Och lite sammanfattning av dagen då. Som jag var inställd på gick det hyffsat bra i början men redan efter tredje var knäna, iaf ett av dom helt ur spel. Kändes inte riktigt läge för att bryta där så en hel del voltaren och zon med rejäl bandage runt fick bli en nödlösning. Gick ju inte optimalt men jag är imponerad av hur mycket bättre det ändå blev resterande intervaller. Även om gång fick bli ett stående inslag till och från.

Korta reflektioner efter varje etapp. Jag sprang intervall 3-8 så min första är således nr 3:

Intervall 3 06:00, tid 1:00:07
Första tog man i sömnen. Bokstavligt talat. Helt däckad kl 0530 när klockan ringde. På med kläderna och ut tio i sex. Tog det lugnt i joggfart sen hem o ner i sängen igen.

Intervall 4 09:00, tid 54:56
Lite hungrig. orkade inte äta nåt efter första. Kallt ute oxå med alla vind. Körde på lite snabbare denna gång.

intervall 5 12:00, tid 55:50
magen kärvar lite. svårt o äta så mycket när man ska springa så tätt. Det går bara inte. Benen börjar göra ont och speciellt ett knä. Illa.

intervall 6 15:00, tid 1:03:14
Efter 400m kom smärtan i knäet igen. Ungefär som det kärvat ihop helt och hållet och någon slår in spikar rakt igenom det. Inte så kul när man har 9,6km kvar. Blev och springa mest på det friska benet och en hel del gångpauser med massage av knät. Hjälpte väl föga men tog mig igenom 4e intervallen iaf. Tungt tungt.

intervall 7 18:00, tid 1:03:59
några voltaren, en halv flaska ormsalva och ett jävulskt hårt lindat bandage gjorde så man tog sig igenom femte. men nu lämnar snart kroppen in. ork, ben, mage, ja inget är som det ska längre. mer bandage måste fixas också till vänterknät om man ska klara sista.

intervall 8 21:00, tid 1:03:22
jogga, gå, illamående, ont, aldrig mer,  jogga, gå illamående, ont, aldrig mer osv. Ungefär så sammanfattar man sista .

Som alltid så här i efterhand så glömmer man bort det mesta dåliga för nu är det ju över. Man kan vara ganska nöjd över man genomförde det man planerat. Hamnade på plats 36 av 73 startande också så det känns otroligt bra. Morgondagen kommer säkert påminna mig om vad jag gjorde idag men det gör ingenting. Jag kommer leva länge på det här.

Lite kvällstidningsrubriker!

Ni vet kvällstidningar brukar ju  i princip dagligen ha sådana där före- och efterbilder på folk som utsatt sig för det ena tveksamma hopkoket efter det andra. Bilden före någon händelse brukar vara lite halvsunkig medans efterbilden alltid är i princip raka motsatsen.

Av en händelse råkade jag bläddra fram ett kort på mig själv som är ganska precis 4 år gammalt. Så dessa bilder är rent ut sagt före och efter löparskorna åkte på. Inga konstiga bokstavskombinationer på maten eller diffusa hopblandningar som man får kväljningar  utav att äta, utan är det gott så vill då inte jag avstå det. Ät, njut och må bra men på med skorna då och då så sköter kroppen resten.

Årets första tävling

Då var man anmäld till säsongens första tävling. Som jag skrivit tidigare är det skönt och motiverande att ha något mål att träna inför. 

Borlänge 6h

Ett steg fram och två tillbaka

Ja så känns det. På många sätt faktiskt. Förmiddagen lyckades man än en gång inte nå upp till normal kapacitet i dagens seriematch i bowling. Laget vann (som vanligt) men finns en hel del mer att önska av mig själv. Nog om det.
När man misslyckats med något känns det ganska bra att göra något man vet man kan så det fick bli ett långpass på eftermiddagen (förlåt Erik och Maja. Jag skäms nästan). Kände mig hyffsat pigg så en halvmara fick det bli. Underlaget denna årstid finns det mer att önska av och är det inte isunderlag så är det snömodd. Ja denna jäkla snömodd. Vägarna går väl an men cykelbanorna. Oplogat med några centimeters snö på så frånskjutet blir i princip bakåt istället. Känns som man står still och bara trampar. Sjukt jobbigt.
 Annars är halt underlag väldigt bra att träna löpsteget på. Man vill  ha så lite och kort kontakt som möjligt med backen och vid halka blir det inte det där klampet med hela foten. Man trippar fram så att säga.

Jag hoppas och tror det är vinterträningen som gett resultat för min rekordtid på halvmaran (i motala) är 1h52min, 167 i snittpuls  och idag stannade klockan på ca 1h57min, 153 i snittpuls. Då i vinterförhållanden och inte alls tävlingsfart utan i ett behagligt träningstempo. Det syns på pulsen om inte annat.  En sådant besked gör med lätthet att man glömmer förmiddagens nederlag.

21,3km kvalitetstid!

sjuk, frisk, sjuk, frisk???

sjuk
sjuk
sjuk
sjuk
sjuk
frisk? lugn löpning 7km
sjuk
sjuk
frisk?lugn löpning 10km
sjuk
sjuk
sjuk
sjuk
frisk!! lugn löpning 12,5km

Sjuk, frisk, sjuk, frisk osv har det sett ut sen annandag jul. Förkylningshelvete utan dess like som vägrar att ge med sig. Har för mig att jag någonstans läst mig till att i slutfasen när man nästan är i princip frisk kan man prova på lite lätt träning. Ja jag vet inte. Provat detta nu vid två tillfällen denna period och båda gångerna har jag inte precis mått bättre dagen efter. Så idag kände jag mig faktiskt fullt frisk (i princip :-)). Dagens 3 timmar rännande på lek och buslandet kändes som en bra värdemätare på friskheten och jodå, lite pustande var det men i det stora hela var hostan och snorandet borta.
Den efterföljande obligatoriska hungern efteråt släcktes snabbt på donkan. Barnens val så klart. Argumentet var att där kan man leka?!?! Jag vet inte vad dom tyckte dom pysslat med de tre timmar på buslandet men visst, mer lek får det väl bli. Roade mig lite snabbt och räkna ut efter mcd's infoblad att man på några få minuter faktiskt orkat med att trycka i sig 2379 kcal. Inte illa :-).
Ja som sagt mätt var man i alla fall för stunden och tre timmar är väl kanske i minsta laget att vänta innan träning efter en sån måltid. Ändå fick det bli så för det var ju nu friskheten skulle testas ordentligt. Så lite lugn kvällslöpning fick det bli på dryga 12km och det kändes fantastiskt skönt. Mycket illa om donken  men energi för träning ger den i alla fall. Ja friskare än så här blir man inte så hoppas bacillerna är borta för denna gång.